And the winner is …

German Chancellor Angela Merkel, right, listens as Turkey's Prime Minister Recep Tayyip Erdogan, left, speaks during a joint press conference after a meeting at the chancellery in Berlin, Germany, Tuesday, Feb. 4, 2014. (AP Photo/Axel Schmidt)

Pressträffarna har avlöst varandra under veckan, det är kris i landet, men inte blir det mycket konkret gjort. Mest vädjande om tålamod och att det måste till extraordinära insatser, men vad? Regeringen verkat fortfarande stå mer eller mindre handfallen. Man betonar gång på gång att det skall vara ordning och reda i asylhanteringen, men i praktiken är det ”fritt fall”. Annika Borg konstaterade redan för drygt en vecka sen att Det offentliga har kapitulerat. Hans Bergström, tidigare chefredaktör på DN, krävde i veckan i en mycket välbalanserad debattartikel i DI att Löfven måste hålla sitt ord.  Efter Morgan Johansson och Migrationsverkets Generaldirektör Anders Danielssons smått desperata presskonferens i lördags kväll konstaterade Expressens Anna Dahlberg att Alla flyr ansvaret för flyktingsituationen. Jag har sagt det för och jag säger det igen, Löfven & Co verkar ha en taktik att köra huvudet i sanden och hoppas på det bästa. Uppenbarligen är man inte kapabla att ta tag i det som behövs för att få kontroll över situationen. Den svenska gränsen är inte så svår att bevaka. Migranterna kommer via färjor eller Öresundsbron. Det är politisk handlingskraft som saknas. En inte allt för djärv gissning är väl att bromsklossen är MP.

Även om det delvis var Tyskland som orsakade, eller i vart fall förvärrade ett redan kritiskt migrationsproblem så tyder mycket på att man åtminstone där är beredd att agera för att få situationen under kontroll igen. Och det lär knappast inte vara den här utvecklingen invandringsförespråkarna hade sett framför sig. Nu går nämligen The Merkel Plan i skarpt läge. Genom att få Turkiet att bygga nya flyktingläger som bekostas och drivs av EU-pengar skall man försöka få migranterna att stanna i Turkiet. Om de mot förmodan ändå försöker ta sig över till Grekland kommer de att skickas tillbaka till Turkiet. Det kommer med andra ord inte bli möjligt att söka asyl i EU för de migranter som passerar via Turkiet. I gengäld förbinder sig Tyskland att ta emot upp till 500 000 migranter som då visserligen får möjlighet att ta sig från Turkiet till Tyskland på ett ”kontrollerat” sätt, men detta gäller enbart Syrier. Vägen in i EU stängs därmed för Irakier och Afghaner, som totalt sett är nästan lika många som syrierna som nu söker sig till EU. Självklart får EU betala ett pris för detta. Dels får man ta över det ekonomiska ansvaret för en stor del av flyktinglägren i Turkiet, men förutom det förväntar man sig nog ytterligare förmåner, dels i ekonomiskt bistånd av olika slag men också ett hävande av visumtvånget för turkar att resa in i EU. Med ett stundande val i Turkiet är det givetvis en rejäl fjäder i hatten för Recep Tayyip Erdogan att plötsligt vara välkommen i Europas finsalonger igen. Och kanske räddas Löfven av Merkel till slut, men det var väl knappast inte så här man hade trott att det skulle sluta när Merkel hyllades som hjälte av svensk vänster för bara några veckor sedan.

Vid sidan av att lösa den akuta flyktingsituationen finns det givetvis även ett stort intresse av att komma åt ett av grundproblemen, nämligen kriget i Syrien. Och detta till vilket pris som helst. På bara någon vecka blev det otänkbara helt tänkbart. Plötsligt var det ”rumsrent” att hävda att Syriens president Bashar al-Assad var åtminstone en del av förutsättningen för fred i Syrien. Och den som skall hjälpa honom att ta tillbaka kontrollen av landet är ingen mindre än Putin. Officiellt handlar det givetvis om att bekämpa den gemensamma fienden, nämligen ISIS, men samtidigt är det ju också så att det snabbaste sättet att få slut på kriget är att bekämpa såväl ISIS som de rebeller som slåss mot Assad. Och plötsligt befinner sig även Putin inne i stugvärmen igen. Visserligen verkar det vara lite si och så med pricksäkerheten när de ryska bomberna faller, men inte ens det verkar ge upphov till något mer än halvljumma protester.

Det är inte så svårt att utse veckans vinnare, Erdogan, Assad och Putin. Välkomna in i den europeiska gemenskapen!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s