”S-tåget var litet, gråhårigt och ganska tyst”, skriver Gunilla Grahn Hinnfors i GP efter 1 maj i Göteborg. Stefan Löfven vill bygga ihop Sverige, men byggstenarna börjar uppenbarligen bli lite gistna. Ungdomar och invandrare lyser med sin frånvaro och av medelålders LO-medlemmar röstar nu bara 36% på S (25% på SD). Man kan ju onekligen fundera på vem S vänder sig till. Är ett mål som att nå Europas lägsta arbetslöshet något som lockar ”vanligt folk”, när arbetslösheten är under 5% bland infödda svenskar? Blir någon imponerad av att det skall skapas 5000 beredskapsjobb när det bara i Migrationsverkets system finns över 100 000 (varav ca 60000-700000 beräknas få uppehållstillstånd) plus ytterligare 181 000 utlandsfödda som redan fått uppehållstillstånd och är arbetslösa (över hälften av alla arbetslösa i Sverige)? Arbetslösheten minskar dessutom bland inrikes födda, medans den ökar bland utrikes födda. Om arbetslöshetsfrågan skall handla om att satsa statliga pengar på att hitta sysselsättning för invandrare så lär det knappast inte bli någon framgångssaga för S, då folk redan nu börjar bli allt mer uppgivna och ifrågasätta kostnaderna för invandringen. Bekämpa arbetslösheten, som förr varit något av en käpphäst för S, riskerar att bli en boomerang som slår tillbaka negativt när det primärt bara kommer att handla om ytterligare en kostnad som kan tillföras invandringskontot.
”Första maj är gamlingarnas dag. I publiken på Götaplatsen, Norra Bantorget och Folkets Park dominerar alltid det gråa håret”, skriver Eva Franchell i Aftonbladet. Dessutom skriver hon beträffande gamlingarna ”De får inte mycket för besväret”. Det handlar givetvis om våra pensioner. För om arbetslösheten blivit något av en icke fråga för ”vanliga svenskar” så är oron för de framtida pensionerna antagligen en av de frågor som diskuteras mest bland ”vanligt folk”. LO-basen Karl-Petter Thorwaldsson berörde frågan i sitt 1 maj tal, men från Stefan Löfven hördes inte ett pip. LO-medlemmen får nu i genomsnitt bara 60% av sin gamla inkomst i pension. För många kvinnor ser det ännu sämre ut. Görs inget kommer vi om några år bara få 50% av vår gamla inkomst i pension. Att vi ser en begynnande pensionskris, där antalet fattigpensionärer ökar om inget görs verkar Stefan Löfven förtränga.
Gamlingarna travar på i demonstrationstågen och röstar S av gammal pliktkänsla, trots att de inte får mycket till belöning för ”lång och trogen tjänst”. Tillflödet av nya väljare är minst sagt begränsat. Uppenbarligen driver man inte de frågor de stora flertalet är intresserade av längre. Nya tider kräver nya frågeställningar och utifrån det nya lösningar. Inget tyder dock på att S är på väg att byta färdriktning. De ”grå tinningarnas charm”-folket lär även i fortsättningen vara de som går i S-tåget, så länge de orkar, och har råd med skor att gå i!
Sans & Balans 